Nu ska jag berätta för er om min make. Min Richard. Vi har varit tillsammans i tio år nu. Ibland känns det som en hel livstid och ibland känns det som det var igår vi träffades. Vi har gått igenom mycket, jag och min Richard. Lyckliga stunder som studenter, resor, förlovning, lägenheter, biståndsarbete, giftemål och Olivia. Men även sorger, förluster, uppehåll och sjukdomar. Vi lär oss av varandra, växer och utvecklas ihop. Vi känner varandra väl men förvånas ändå ofta hur mycket vi har kvar att lära om och av varandra. När man lider av sömnbrist lär man sig mååånga nya saker om varandra vill jag lova.
Det är de små sakerna som gör det. Richard tar kvällens läggning och jag sitter i soffan. Innan han går ut i garaget hämtar han upp datorn och sätter igång en hel säsong av hemmafruarna till mig. Sedan går han ner i köket och vispar ihop min kesella glass. (Varning för PMS monster)!!! Då Richard kommer upp med glassen börjar jag klaga över att det är för mycket och att den är ljummen. Richard går ner igen och jag får en klump i magen. Efter en stund kommer han upp igen. Min älskade Richard har nu tillsatt frusen mango och hällt upp glassen i en mindre skål.
Jisses vad han är bra!
TACK för att du har förståelse för mina ehmm mindre bra sidor hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar