Mitt innersta

Min värsta fiende är min ångest. Så länge jag kan minnas har jag lidit av ångest inför döden. Dödsångest. När jag var liten och gick på lågstadiet kunde jag inte titta på nyheterna, jag trodde att alla katastrofer i världen skulle drabba mig och min mamma. Översvämningar och krig  i lilla Ljungbyholm.  Jag vågade inte gå i skolan. Fast det gick lite bättre om skolsköterskan var med mig eller om jag fick sitta på hennes kontor. På skolgudstjänsterna grät jag alltid då kantorn spelade sorglig musik på orgeln. Jag tänkte på vår vita katt Maja som for upp till himlen. Trots att döden har drabbat mig och jag vet att man klarar att förlora någon man älskar, så kan jag fortfarande känna den där intensiva ångesten inför döden som jag gjorde när jag var liten. Som jag kände när jag var tonåring och som jag känner idag, 27 år gammal. Jag har läst att för att kunna leva här och nu så måste man förlika sig med tanken på att vi alla en dag kommer att dö. Först då kan du leva i nuet. Men hur sjutton gör man om man inte vill dö, fast jag vill leva i nuet? 

Ikväll har jag och maken pratat om livet. Om drömmar och om framtiden. Men jag tänker alltid på döden. Jag tänker på hur skört livet är och på hur viktig det är att ta hand om sig själv och sina älskade. Jag tänker så intensivt på det så att jag automatiskt börjar tänka på döden.  Hur sjutton tänkte vi när vi skaffade barn?! Varför utsätta sig för att kunna förlora sitt barn, sitt eget kött och blod. 

Lilla O, de absolut finaste i livet. Må du alltid finnas hos oss.

Ja, så här tänker jag en lördagskväll:) Hoppas att ni har det bra!

De små liven

är så söta så att man knappt inte kan slita ögonen ifrån dem. Jag behöver kanske inte tillägga att dem är Olivias nya bästa kompisar. Nästan alltid hittar vi henne framför korgen, sjungandes för ungarna. Det är även mysigt att pussa på dem, gosa med dem på kinderna eller lägga pärlhalsband, solglasögon och bilar runt om dem. Idag har de även fått smaka banan, men det var inget vidare:)

Personligt rekord!

Söndag är lika med långpass och jisses vilket långpass det blev! 1,8 mil sprang jag och Linda. I strålande solsken och på natursköna stigar lät vi fötterna trumma på. Som alltid innan ett långt söndags pass har jag en pirrande känsla i magen, undrar hur långt vi tar oss idag? När vi springer långpass ska vi springa minst 9 km. Det handlar om att lyssna på kroppen och från gång till gång se hur långt kroppen vill bära. Allra bäst är det när vi ger oss ut på nya vägar. Som vi gjorde idag då vi sprang runt i Törsbo, så vackert! Alldeles grönt och fullt av vattenforsar och betande får. Det är inte tiden som är viktig, utan känslan och att ta sig runt hela rundan. Ibland går vi några steg eller så stannar vi för att titta på naturen. Känslan efteråt är obeskrivlig. 

Nu längtar jag redan tills nästa söndag:) Helgen har annars varit så där härligt avslappnat och skön som man önskar den alltid kunde vara. Vi har skrotat omkring i trädgården, fikat, ätit gott, vilat och umgåtts med vänner. En perfekt avslutning på veckan och bra början på en ny!

En kopp solsken tack!

Godmorgon lördag! Idag önskar jag mig solsken i mängder. Här behöver vi nämnligen klippa gräs, rensa bland ogräs och sura humör. Strosa på ängar och plocka blommor. Sen skulle vi även vilja fika i gräset med mazarin cupcakes, snusa på hästmular och rida i skogen.

Tack på förhand!

Fredagsmys it is

Fredagsmyset startade vi ute på gräset, barfota och hungriga.

                                                                       

Vi har fått dille på surdeg, nu bakade maken den här ljuvliga pizzan.

När man är ute får man äta lite hur man vill. 

Man kan passa på att rida lite häst mellan pizzavarven.

Som en urvriden disktrasa

Sitter i soffan och känner mig totalt kraftlös. Som en sur gammal urvriden disktrasa. Inte blir det bättre av att regnet smattrar mot rutan. Hade hellre haft fönstret öppet med en ljummen sommarkväll utanför. Ska bespara er mina trista surmulna tankar. Imorgon är det en ny dag och då tar vi nya tag! Fredagen börjar på bästa vis med frukost och energi boost hos den finaste vännen man kan tänka sig. Nu ska jag curla mig själv med nygräddat bröd och tidig sänggång...

Adios amigos!

Den godaste koppen

njuter jag av vid vår nya fikaplats. Under äppelträdet och jämte de snart grönskande och väldoftande luktärtorna och kryddlandet.

Min päronblomma

Då lillan väljer att slå upp sina blå kl kvart över fyra på morgonen är morgonkaffet en viktig start på dagen. Efter frukost vill jag helst sitta länge med min kopp i kökssoffan, titta ut genom fönstret och se naturen vakna till liv. Olivia vill mest hitta på massa bus. Så då blundar vi och låter varandra få lite egentid. Olivia struntar i att jag inte vill leka med henne och tassar tyst förbi med kattskålen full av torrfoder. Jag tittar åt andra hållet och tar en mun kaffe. Efter si sådär  tjugo min ropar hon på mig ifrån vardagsrummet. Nöjd och belåten efter att ha druckit en hel kopp kaffe i lugn och ro går jag in till henne där hon stolt visar upp sin lek! Tur det finns dammsugare:)

En kopp kattunge tack!

Vi startar dagen med makens rågsur med äpple i. Kokt ägg och kaffe till blir bästa uppladdningen inför dagens långpass.

Vi hann ju såklart med att mysa med bebisarna. Hjärtat klappar extra hårt för den här lilla stjärnan som är minst i kullen.

Dagens skörd ifrån trädgården, päronblommor, pingstliljor och tulpaner

doftar gott gott.

Dagar som går

Igår när vi vaknade till en blå himmel steg vi upp och gjorde picknickrullar.

Vi åkte till skälby där vi klappade hästar, gick barfota i gräset och åt glass till lunch istället för smörgåsar.

Jag köpte en ny avtorkningsbar duk på Hemtex.

Vid kl nio klädde jag om kökssoffan med en gammal duk. Snabbt ska det gå!

Fast egentligen började dagen med att vi fick kattungar. Fyra stycken små liv. Eller fyra små bejby som Olivia sjunger då hon sitter och pussar på dem.

Sköna maj välkommen

Valborg i Mortorp med Olivias idol Mika

Startskottet för sommaren har gått! Nu är det inte länge tills de doftar syren och vi kan trä smultron på strå. Härliga tid! 

1 maj startade  med en mindre operation på Olivia. En fästing deluxe hade gosat in sig bakom hennes lilla öra...inte så trevligt! Nu ska vi däremot bege oss ut i solen och sätta potatis och så i vårt land.

Hoppas du får en fin dag!