Olika faser

God morgon denna regniga lördag! Jag hade beställt sol till helgen då Richard och jag skulle vara ute i trädgården och pyssla. Men icke sa nicke, nu blir det mys inomhus istället. Jag har legat vaken hela morgonen och funderat. Funderat på alla dessa olika faser det verkar som man går igenom som gravid.

I början av min graviditet hade jag ett par dagar då jag var oerhört rädd för att drabbas av ett missfall. Det blev inte bättre av att jag surfade på nätet och läste om alla symtom på missfall, jag hade såklart alla. Jag vände mig då till andra kvinnor som fått barn i hopp om få tröst och förståelse. Alla jag vände mig till sa att det odnar sig, att det imte funkar att gå och tänka på det. Nej, jag vet att det inte gör det, det är därför jag vänder mig till er. Min mamma sa att jag måste sluta tänka på det! Att det alltid finns saker att oroa sig för, ska jag då oroa mig för spädbarnsdöd, att barnent skada sig då det börja gå eller inte kunna låta barnet resa som jag gjort då det kan hända så många saker?! Jag upplevde det som ingen förstod.

Sen var det  de här med könet på barnet. Då vi enbart är flickor i min syskonskar så tänkte jag bara att jag skulle få en flicka. Det var svårt att tänka sig att det skulle kunna bli en pojke för hur är en pojke? Dessa tankar var jobbiga och jag försökte verkligen att tänka att det inte spelar någon roll. Det var en tanke som skrämde mig, tänk om det blir en pojke och jag inte kan älska honom?

Sen gick det en tid. Snön smälte undan och träden började bli gröna. Jag var ute på en promenad med en gammal vän som även hon ska ha barn. Hon är i vecka 7 och hade som jag många funderingar om rädslan för att drabbas av ett missfall. När hon då berättar om detta för mig så svarar jag precis som min mamma och mina väninnor. "Det ordnar sig, tänk inte på det".

Oron för vilket kön det kommer att bli har försvunnit. Det är knappt att jag kommer ihåg att jag har tänkt så. Sedan vi var på ultraljud är jag däremot övertygad om att det är en pojke medans Richard håller fast vid att det är en flicka.

Det är nog olika faser som man går igenom. Nu känner jag mig mer lugn än vad jag gjort tidigare och jag tror att min väninna kommer att uppleva det snart med. Det är så det är - upp och ner.