Idag kl 10.00 steg jag upp för första gången. Igår jag gick jag aldrig upp. Eller jo om man räknar mina miljöombyten ifrån sängen till köksgolvet till soffan i vardagsrummet... Det bör tilläggas att min make hatar kräks. Osis för honom när jag spydde ner hela soffan, mattan och mig själv. Olivia tjöt av skratt i makens famn då jag spydde så att det stod härliga till. Maken spydde då han torkade upp. Kastade en våt handduk på mig och bad mig vaska av mig det värsta. Men idag är jag som sagt på benen igen, dock väldigt svaga ben. Jag är totalt uttorkad, febern sitter i och det känns som om jag väger 0 kg. Jag saknar min lilla skrutt ska ni veta! Hon bara susat förbi hängandes på makens arm de senaste dagarna. Jag vill pussa på henne och mysa med hennes små fötter. Hann stjäla några minuter ute å filten innan jag var tvungen att kasta mig i bingen igen. Nu ska jag slänga fötterna på soffbordet och titta på medans maken städar bort sjukdomen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar