Lika väl som jag stormtrivs hemma och mer än gärna enbart skulle kunna spenderar dagarna hemma med min familj så är jag lika rastlös. Jag vill gärna att det ska hända något var dag. Men det vilar ett lugn i att bara vara. Då det finns tid för spontana fikabesök, sköna vilostunder med Olivia, bloggande och kaffedrickande. Idag skulle jag bara ha varit, men jag åkte till min bästa mormor i världen och hängde där ett par timmar. Fikade och pratade. Nu är jag bara. Har spenderat en halvtimme liggandes med Olivia tätt intill kroppen. Lyssnat på hennes andetag och snusat på hennes hår. Det är vackert att höra hennes andetag blir tyngre, ser hennes små fingrar gosa med kaninen, hur hon drar kaninörat över sin lilla kind som är alldeles rosig av trötthet. Efter att hon har somnat ligger jag kvar och tittar. Tittar på det finaste i världen som man aldrig kan stirra sig mätt på. Tänker på förlossningen. Jag vill förlösa henne igen. Tittar ut på björken, på försommaren och tänker på skolavslutningar och jordgubbstårta. En hel sommar som ligger orörd framför oss. Vi ska ta hand om varandra.
Vilka fina bilder det blev!
SvaraRaderaNej man kan verkligen aldrig titta sig mätt på de små underverken, vilken lycka det är att ha blivit mamma! :)
Ses imorgon, hoppas våra bebisar är redo för undervattensfotograferingen då! :)
Kram från Ebba och mig