Full tank

Igår kväll hade jag tid för mig själv. Jag sög i min energi likt en utsvulten Oliv på morgnarna. Det var en sådan där kväll när man känner sig oerhört lycklig, tittar sig i spegeln och känner sig urläcker, tassar runt i huset och tycker att allt är så vackert, så tyst och stilla. Vad gör lite dammtussar på golvet och skitiga fönster. Maken var och tränade och Oliven somnade nästan i min famn efter hon glupskt slukat i sig vällingen. Nu ska jag öva mig på att vara. Med en kopp the och choklad satte jag mig i soffan en stund. Tittade på syrenerna som prydde soffbordet. Kände lycka över att jag och min skatt "stulit" dessa vackra väldoftande blommor ute på en äng på vår gata. Om det växer en gigantiskt stor buske preciiiiis på någons tomtgräns och tiotusentals blommor hänger över på ingen mans land, är det väl helt ok att plocka? Hällde upp en liten liten skvätt calvados och satte mig ute på trappan. Lyssnade på fåglarna (läs skatorna och kråkorna), filosoferade, lyssnade och bara fanns. Allt kändes så harmoniskt och fånigt på något sätt, som att jag och mina tankar satt i någon poetisk bok...

För att ytterligare spä på mitt harmoniska sinneslag slet jag fram Linda Olssons "En sonat till Miriam". Det blir nog inte så mycket mer poesi än så?! Inatt sov jag. Det var min tur att sova och makens tur att ta Oliven om hon blev ledsen. Lilla hjärtat vaknade vid elva och höll sin pappa uppe till kl tolv. Gungandes i gungstolen försökte han lindra hennes tandvärk, nu är det dags för de små grynen till framtänder att kika fram.

Den här tanken, full av energi hoppas jag ska räcka ett par mil. Eller att jag kan minnas den här kvällen och fylla på de dagar som energin tryter.