Jo, kära läsare det gick bra, tror jag:) efter en lång nattning satt jag alltså i soffan tillsamans med ångesten och sprängfyllda tuttar ( kändes det som bara för jag inte skulle amma, mjölken är näst intill obefintlig). Maken kom hem och upp för trappan. Han tittade in i sovrummet, skrattade och sa " vad tomt det ser ut, ha ha". Och ungefär där rann bägaren över för mig. Tårarna sprutade. " varför skrattar du åt mig, asså jag blir så himla ledsen, du stöttar inte mig, tycker du att det här är ett skämt osv ... Under tiden började det lustigt nog läcka mjölk, konstig grej det där, kroppen. Jag lugnade mig rätt så snabbt, peppade mig inför natten och tog tjuren vid hornen. Kl 22.00 gick larmet, Richard tog första timmen. Därefter tog jag vid. Behöver jag tillägga att jag kände mig som världens världens världens värsta morsa?! Stackars bebis. Kl 24.00 somnade hon i min famn, gungandes i gammelfarmors gungstol. Kl 04.30 vaknade hon. Jag tassade in och hämtade henne, gosade ner henne under täcket och somnade. Nu peppar vi till Mora träsk och jag tycker att mina bröst ser rynkiga ut?!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar