Ett år rikare på erfarenheter, lärdomar och upplevelser

Så har det hänt, ett år som mamma till Olivia har passerat. Bebisen har blivit ett barn. Vilken lycka att få uppleva allt som Olivia lär sig! Varje dag sker det något nytt. Detta lilla flickebarn kan nu gå, säga mamma, pappa, kisse, skål, titta, kolla och torka. Hon kan äta själv med sked, nästan ta på sig ett par strumpor, klättra upp för trappan (!), sätta sig på gungfåret och bilen. Det finns inte någon ände på vad barn kan lära sig! Eftersom jag är liiiite av en tänkare har jag såklart tänkt på hur detta året har påverkat mig, hur var det egentligen att bli förälder. Jo, det var och är fantastiskt. Jag har lärt mig oändligt mycket under Olivias första år. Det kan låta som tidernas klycha, men att lära sig att leva i nuet är det första som jag tänker på. Att ta vara på de stunder som finns för de kommer aldrig åter och vi kan aldrig göra de ogjorda eller göra om. Att se det fina i att vila på soffan, att njuta av en kopp kaffe. Jisses vilken känsla det är att bära in en sovande olivia i famnen, lägga henne i sängen för att sedan tassa ner till köket och hälla upp en kopp nykokt kaffe. Krypa upp i soffan och värma händerna och njuta. Det är en obeskrivlig känsla, något som jag tidigare tog för givet är idag en helig stund av äkta vardagslyx. På samma sätt som jag verkligen pustar ut när Olivia har lagt sig eller verkligen räknar timmarna till hon ska lägga sig, så längtar jag nästan ihjäl mig efter morgondagen då hon vaknar och allt börjar om igen. Jag har lärt mig att mitt känsloregister ofta spelar mig ett spratt och att jag ena dagen kan ha ett tålamod som en superkvinna för att i nästa stund inte ha något tålamod överhuvudtaget. Det värmer i hjärtat av att se Olivia brista ut i det största leendet och säga pappa när Richard kommer hem. Att höra henne skratta så hon nästan kiknar. Jag hade inte så många tankar om hur det skulle bli eller kännas att vara mamma så den största utmaningen har varit att vårda relationen till sin partner. Det är enormt påfrestande och stundtals svårt att vara förälder. Sömnlösa nätter och oro gör det inte så lätta alla gånger att leva ihop. Man måste vårda sin relation, komma ihåg att man inte bara är förälder. Och att ibland bara få vara, det är ok att vara trött och grinig. Jag har alltid varit övertygad om att Richard skulle bli en bra pappa men inte trodde jag att han skulle bli världens bästa pappa! Det finns igen bättre och jag ser så framemot att få börja jobba och få komma hem till min lilla familj. Richard och Olivia, lyckan i livet!