God morgon och en god start på den här veckan önskar jag er. Hoppas att ni är kvar efter mitt lilla uppehåll. Vad ska jag börja...Det är mycket just nu. Min trötthet beror inte på att vår lilla skatt sover illa om nätterna, jag är bortskämd och sover 6 timmar i sträck. Det bara är som luften gick ur mig, min alldeles klargula ballong som svävade på en klarblå himmel sprack. Kan det kanske vara så att man nu efter ett halvår som mamma och föräldrar ska landa lite till. Det rosa skimmret som låg som ett täcke över oss är på väg att tunnas ut. Föräldrarskapet är underbart, men stundtals jobbig och för en som mig, som tänker mycket kan det bli pannkaka. Pannakaka då det inte blir som jag fantiserat ihop det i mitt huvud. Helgen då alla ska vara så där myspys blir inte myspys, jag som skulle ta det lugnt kör på i 110, energin läggs på saker som inte behöver energi. Att vara mamma väcker så starka känslor. Ibland blir jag rädd för dem. Min farmor som varit sjuk ett tag gick bort i fredags. Vi var inne på sjukhuset och hälsade på ett par gånger. Det kändes konstigt att stå där med det nya livet i famnen och farmor som mer eller mindre pratade om att hon inte skulle finnas så länge till. Vem vet vad som händer imorgon. Varför är det så svårt att vara i nuet att ta vara på det som finns?! För att ytterligare krångla till "myshelgen" så har Oliven varit sjuk sedan i fredags, feber, snuva och ett jobbig hosta. Jag tycker synd om henne. Samtidigt tycker jag att det är så fruktansvärt jobbigt, jag blir nästan irriterad över att jag inte kan hosta åt henne.
Mitt i allt detta kaos finns en man som heter Richard som tröstar trots att jag stretar emot. Som kommer hem tidigt, som ger frukost på sängen och som går upp med en snorig dotter. Det finns en svägerska som förgyllde vår lördagskväll då hon kom på middag. Det finns en syster som köper OLIVIA i bokstäver. Det finns en mamma och Anders som bjuder på middag då kylskåpet gapar tomt och det är en vecka till löning.
Kort och gott kommer det här bli en vecka. En vecka med babysim (hoppas att Oliven kryar på sig) och en miniresa till Malmö. Och sen kommer ju våren på besök!
PS, är det någon av er mamma/pappa experter som har några tips på hur man får sin bebis att dricka välling? Oliven trilskas...
Tack för att ni finns!
Min farmor
Jag beklagar verkligen din farmors bortgång. Min älskade mormor gick bort för några veckor sedan och det är verkligen tomt och jag känner en stor saknad. Livet är inte alltid som man vill att det ska vara, och hur mycket man än planerar så blir inte helgen perfekt och man hinner inte vara just den där glada och energifyllda människan man vill vara.
SvaraRaderaMen det är just det som kallas livet. Man hittar ett sätt "plocka upp sig igen" och så blir allt lite bättre. När det är som jobbigast så kanske det hjälper att tänka att både dalar och toppar behövs i livet för att man ska kunna känna lycka och tacksamhet.
Du är en fantastisk människa och tack vare dig får jag och dina andra bloggläsare chansen att lära oss mer om ditt liv inklusive topparna och dalarna. Jag är tacksam för att du är så ärlig och att du påminner mig om att ingens liv bara är ett skimmer av lycka och glädje (vilket man lätt kan luras till att tro när man läser andra bloggar eller kollar folks fb sidor).
Håll ut, våren är här och efter regn kommer faktiskt alltid solsken!;)
Stor kram