Bland surdegar och bakverk

Har stått i köket och fixat sedan tidig morgon. Matat surdegar, bakat tårtor och muffins. Sådant som hör lite regniga dagar till. Annars är det en deppig dag för min del. En sådan där dag man önskat att man inte stigit upp, att man var själv hemma, slapp göra någonting alls och fick ta en paus ifrån mammalivet. Att det kan vara så svårt att vara mamma. Att glädjas och förundras över en så ren och villkorslös kärlek till sitt barn. Att med sin egen kropp ge skydd till ett liv, att få livet att växa. Att föda ett liv, det största i livet. Fortfarande förundras jag över de känslor som föddes ur min kropp tillsammans med Olivia. Att amma. Ja, dessa känslor skrämmer för tillfället livet ur mig. Att älska någon så det gör ont för att sedan bli så irriterad och trött på samma lilla liv är verkligen tvära kast. En känslomässig berg och dalbana utan dess like. Hänger ni med i mitt hormonella dravel?! Jag behöver ut och springa.. Istället hänger jag ute i pannrummet likt en övergiven och ensam katt. Pausar mitt nya liv, andas." Tack gode Gud för Richard.

















- Posted using BlogPress from my iPhone